One inch punch

Bakgrund

En väldigt berömd men kanske inte lika förstådd kungfu-teknik kallas på engelska “one inch punch”. På svenska kan man väl säga “väldigt kort slag” men det låter inte riktigt lika fyndigt. Den vetgirige kanske läser på Wikipedia. Där kan man lära sig att det var Bruce Lee som gjorde det berömt. I samma artikel kan man sen läsa lite vanliga konstigheter som t.ex. “…it is present in many styles of Southern Chinese martial arts. As a general rule, Southern Chinese martial arts rely mostly on hand techniques from very close quarters (as opposed to Northern Chinese martial arts which focus more on kicking techniques from medium to long distances)”

Denna “sägning” är ganska vanlig, alltså att nordliga stilar sparkas och sydliga boxas men inte desto mindre så är den minst lika osann som den är sann (i likhet med många andra sägningar om shaolin vs wudang, internt vs extent o.s.v). Varifrån den kommer vet jag inte men det spelar mindre roll. Om vi tittar t.ex. på Baji (längre namn är t.ex. BajiQuan eller Kai Men BajiQuan) som jag själv tränar så lägger man väldigt stor fokus på korta avstånd och explosiv kraft. Detsamma gäller för många andra stilar både från söder och norr men eftersom det är det jag tränar tar jag det som utgångspunkt för fortsättningen på den här artikeln. Beroende på stil varierar det lite vad man menar och hur man gör men hoppas att det kan vara intressant ändå.

Hur gör man

I en vanlig “sägning” i Baji hittar man en ledtråd. “Touch the body – then start the punch”. Alltså att man lägger knytnäven mot målet innan man klipper till. Detta låter ju lite virrigt men det går faktiskt att göra. Eftersom armen och handen redan “kommit fram” kan man inte använda dom för att slå, även om man kan göra en liten extra knyck med handen/handleden. I stället måste kraften komma från kroppen. I Baji kallas detta “explosionskraft” och kommer mest från bålen, magen, benen och fötterna. Man kan inte heller vara som en kokt spaghetti i kroppen utan det krävs det som kallas “connection” i många stilar, dvs musklerna i kroppen måste hålla ihop den en del så att kraften kan komma fram till handen. Man övertolkar ofta ordet “avslappnat”, kanske kunde ordet “avspänt” fungera bättre. En hockeyspelare som skjuter slagskott är ju inte helt “avslappnad” och samma sak gäller här. Samtidigt får man så klart inte spänna sig, det ska vara lite “al dente”. En explosionsartad utandning/anspänning är det som driver slaget. Slagögonblicket ska vara så kort som möjligt, det är lika viktigt att avsluta explosionen snabbt som att starta den snabbt. I videosnutten nedan inleder Lü med att säga just “Touch the body – then start the punch”. Hoppas att en film kan säga mer än några ord, ideerna är desamma oavsett hur långt man tänker slå.

Men hur hårt blir det?

Enkelt sagt: Det blir aldrig lika hårt som ett långt/stort slag som en rak höger eller liknande. Det är inget “finishing move” mot en tränad person men det kan komma överraskande och ge möjligheter att gå vidare med annat. Oftast slår man det inte mot huvudet utan mot t.ex. revbenen och då kan det ofta ge bra effekt. Att träna på kort exposionsartad kraft kan ge förståelse för andra delar i träningen och det är ingen dum grej att “ha”. Om inte annat är det ju ett grymt partytrick 😉

1 thought on “One inch punch

  1. Björn

    Begreppet är i mina ögon något missvisande. En tummes slag är det enbart eftersom näven är en tumme från kroppen. Kraft kädjan, dvs där kraften genereras och fortleds til kontaktpunktet är oftast närmare 2 fot (drygt 60cm) och för att citera hr lee: combat is the art of deception, så var han inne på sanningen. Att bedömma et slag eller en teknik utifrån kontakktpunktet är bokstavligen talat att inte se den stora bilden, då har man bara sett tekniken, inte förstått tekniken

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *