Lite om statisk träning

Inom kung fu ingår ofta statiska ställningar som en del av träningen. En nybliven elev, full av förväntan för att lära sig urgamla hemligheter av mäster, får ofta börja sin resa stående helt stilla i någon pose tills mjölksyran tar överhanden. Olika grenar lägger olika vikt vid olika ställningar men få är så välkända och stilöverskridande som hästställningen, Ma Bu (马步). En typisk Ma Bu är en lite nedsjunken ställning med böjda knän, fötterna parallella, tårna pekande framåt och ryggen rak. Beroende på vad man tränar kommer sen avståndet mellan fötterna, vinkeln på knäna, höfternas position och hållningen på armar och överkropp variera kraftigt vilket vi kan se nedan.

 

Fram tills relativt nyligen kunde min förståelsemodell för Ma Bu och statisk träning sammanfattas med en variant på en gammal South Park catchphrase:

  • Phase 1) Assume horse stance.
  • Phase 2) ????
  • Phase 3) Profit!

Det var helt enkelt någonting som skulle göras och helt grundläggande för att bli bra på kung fu. Varför, och vad som händer i “fas två” berördes aldrig. Ma Bu förblev ett ganska tradigt inslag i träningen. Med lite mer erfarenhet under bältet och en lärare som gärna delar med sig av information har jag nu äntligen börjat få lite klarhet i varför vi faktiskt tränar den här typen av träning. Då min egen disciplin är Baji tänkte jag därför berätta lite om hur vi tränar Ma Bu, och framför allt varför den är viktig för att kunna utveckla den speciella explosiva kraft som Baji är känd för.

I Baji håller vi en “middle level” Ma Bu. Det finns ingen egentlig nedre gräns på hur djupt man får stå men det räcker att hålla sig lagom i mitten någonstans mellan att ha låren parallella med marken och en fullt stående ställning. Fötterna är placerade lite längre ut än axelbrett, ungefär tre fotlängder isär. Knäna vrids inåt och hälarna pressas utåt för att låsa benstrukturen (utan att man för den skull börjar se kobent ut) och höfterna böjs in så att rumpan inte putar bakåt. Ryggen är lagom rundad utan att bröstkorgen trycks ihop. Den ena armen böjs med armbågen pekandes ut från kroppen i samma riktning som motsvarande lår och handen lätt knuten med handflatan upp mot taket. Den andra armen har en lite svagare böjning med handflatan nedåt vid höften istället men fortfarande i samma riktning som låret.

 

Denna ställning ska man hålla så länge man kan. Helst en halvtimme. Andningen ska vara lugn och utövaren ska försöka föreställa sig en sjunkande känsla. När man inte klarar av att stå längre för att mjölksyran blir för påtaglig ställer man sig upp, går runt några steg för att låta benen återhämta sig och sedan göra en bejublad repris. Anledningen till att man börjar med att träna detta är för att bygga upp styrka samt börja utveckla stabilitet och struktur i kroppen.

När kroppen har börjat vänja sig är det dags för nästa steg som är just steg. Även om Ma Bu ofta översätts till hästställning så betyder tecknet för Bu (步) steg. I detta skede börjar vi lära oss att hålla kvar samma stadiga struktur fast vi rör på oss. En typisk övning för detta inom Baji är single step Cheng Chui. Det är den första slagövningen man lär sig som syftar till att börja utveckla den korta explosiva kraft som utmärker stilen. Kortfattat och grovt förenklat kan man säga att du börjar i en annan ställning (Xu Bu), tar ett steg med främre foten och landar i Ma Bu med en nedåtriktad kraft samtidigt som du slår ut. Kontrollera att du står korrekt. Förutom positionen på armarna ska det inte vara någon skillnad mot den statiska ställningen. Med ett mäktigt slag utfört återtar vi Xu Bu och gör om processen på samma sida. Lü Baochun demonstrerar tekniken i början av klippet nedan:

 

 

300 gånger om dagen oavsett nivå ska vara lagom enligt utsago. Övningen kan även göras genom att gå framåt på en linje och alternera slagsida.

 

 

För att utveckla vår explosiva kraft måste vi alltså kunna landa i Ma Bu från en annan ställning. Efter en tids träning med den här typen av övningar blir kroppen stabil och du orkar röra dig i en djupare ställning utan att bli trött. På sikt kan vi börja använda en större del av kroppen i teknikerna vilket är en fundamental del i Baji (whole body power). Med tiden jobbar vi ner rörelsen så att övergången mellan ställningarna inte är lika tydlig och suddas ut, men känslan som vi började odla i grundträningen finns kvar där och fortsätter förhoppningsvis att växa sig större och mer explosiv. För att vi ska komma dit behöver vi, bokstavligt talat, en stabil grund att stå på.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *